1. Utbildning
Ett stimulerande utbildningsprogram för barn och ungdomar som präglas av kvalitet och individuell anpassning:
Påbyggnadsskolor för högbegåvade etableras. Urval till denna sker under den maximalt 15-åriga obligatoriska basskoletiden, som avgörs av inlärningskapaciteten hos respektive elev. Basskolans främsta elever förs över till påbyggnadsskolan efter uppnådd basskolekompetens och oberoende av individuell ålder. En studiegrupp (gällande både bas-/påbyggnadsskola) rymmer aldrig mer än 15 elever och har alltid tillgång till minst 3 lärare.
Basskolan utgår från en skolstart vid 5 år. Den syftar till att undersöka vilka dolda talanger och intresseområden varje elev bär på, och att därefter i möjligaste mån försöka utveckla dessa. Hänsyn tas till föräldrarnas intellektuella miljö. Basskolan ägnar de första 10 åren till att ge eleven en så bred kunskapsbas som möjligt och att under denna tid iaktta eleven, för att under de kommande 5 åren mer inrikta sig på de områden som eleven visar en fallenhet för, gällande både teoretisk och praktisk studiegruppsinriktning. Betyg införs från första klass.
Påbyggnadsskolan är uppdelad i två enheter: dels den 5-åriga praktiska skolan som levererar färdigutbildade lärlingar och dylikt till arbetsmarknadens förfogande; dels den 10-åriga teoretiska skolan som har tagit över dagens grundläggande universitetsutbildningar med resp. specialinriktning. Den teoretiska påbyggnadsskolan begär att varje elev skall kunna uppvisa mycket höga kunskapsnivåer i svenska, engelska, tyska, franska – samt höga nivåer i minst 2 valfria språk till, innan examen.
Svenska universitet och högskolor har genomgått en tydlig kompetenshöjning till att erbjuda mark för forskarstudier/-arbete. Ledstjärnan är ”spjutspetsutbildade” specialister.
2. Politik
Ökat inflytande för monarkins företrädare. Regeringsmakten blir direkt underställd konungen, som utses till rikets högsta beslutande organ. Konungens titel som statschef övergår till en nyutnämnd post och person, en överlandshövding som innebär en buffert mellan de valda politikerna och konungen, utsedd av konungen för dennes förmåga att komma till rätta med dagens politiker samtidigt som denne tjänar honom. Någon som kan lyfta kunglighetens vardagsslit från hans axlar, som kan inviga stadshus och lägga grundstenar och hålla mottagningar och hov och ge monarken tid till den viktigare sysslan att verkligen styra riket. Statschefen svarar inför konungen, och statsministern svarar således inför statschefen – ett tungt ansvar har därmed införts på respektive post.
Konungen återinsätts som överbefälhavare för det svenska försvaret.
En uppdelning av statsapparaten i tre oberoende ”makter”, den verkställande, den lagstiftande och den dömande, av vilka endast den lagstiftande är vald. Parlamentets, konungens och domstolarnas makt balanseras mot varandra. Parlamentet beslutar om lagar och tar ut skatt, konungen verkställer besluten genom regeringen och domstolar vakar över att författningen följs.
Emedan landskapsindelningen vilar på naturgeografiska, kulturella, ekonomiska och historiska realiteter (gentemot länens administrativa bekvämlighet), förstärks landskapens betydelse genom tillsättandet av en landshövding i respektive landskap. Denne tjänstgör som regeringsmaktens främste representant och konungamaktens personliga ställföreträdare – Konungens Befallningshavande (KB). Landshövdingen, vald på tio år, företräder regionens intressen gentemot statsmakterna i näringspolitiska och övriga regionala frågor. Denna nya förtroendepost tilldelas, av regeringen, personer som gjort betydande insatser i det offentliga livet. Landshövdingarna – följaktligen 25 till antalet – bildar Första Kammaren i ett tvåkammarparlament, och har till chef och ordförande för Första Kammaren Sveriges statschef. Den Andra Kammaren utgörs av en valbar representant samt en av honom utsedd medarbetare, valda på fem år, från respektive landskap (totalt 50 personer).
Majoritetsval vart 5:e år i enmansvalkretsar tillämpas för Andra Kammaren, som inför 7 %-spärr för behörig partipolitisk närvaro och deltagande i mandatfördelningen.
Förutom lagstiftningsmakt har Första Kammaren till uppgift att godkänna statsministerns fördrag med främmande makt och utnämningar till höga nationella poster. Kammaren representeras uteslutande av landshövdingar tillhörande regerande parti.
Nuvarande landsting, län samt landshövdingeämbeten avvecklas.
Statsministern väljs av parlamentet på förslag av konungen. Till sin hjälp har han åtta ministrar: utrikesministern, inrikesministern, EU-ministern, försvarsministern, finansministern, kultur- och utbildningsministern, socialministern samt migration- och folkrättsministern. Inrikesministern handhar nationella frågor med spännvidd från agrikultur till infrastruktur.
Parlamentet och massmedia kommer liksom tidigare att fungera som en kontrollmekanism av regeringens fortlöpande verksamhet. Dock kommer vissa regeringsenheter, i utökat samarbete med SÄPO, ges ett större insynsskydd för att på ett effektivt sätt förbereda samt verkställa beslut.
Översyn av grundlagen gällande regeringsformen. Stärkande av successionsordningen.
3. Massmedia
Ett intresseoberoende och politiskt neutralt massmedialt forum skapas.
Journalistiska övertramp, i form av lögner och halvsanningar, behandlas i en nybildad pressrätt. Straffskalan för pressrelaterade brott omarbetas. Vid framtida rättsliga bedömning tas hänsyn till möjligheten till uppvigling mot rådande regeringsinriktning och hot mot nationell stabilitet och säkerhet.
4. Ordensväsende
Ordensväsendet återuppstår.
5. Intresseorganisation för löntagare
Inrättande av en icke-socialistisk löntagarintresseorganisation.
Vi som sänder dessa julklappsönskningar heter Inge Nöjdh och K-A Larsson, medlemmar av Upplysningsgruppen och Torsdagsklubben. Dokumentet har skickats till Jultomten – vår allas önskeuppfyllare. Kopia har utgått till Konung Carl XVI Gustaf, samt till företrädare för Sveriges samtliga i riksdagen representerade politiska partier. God Jul från oss alla till er alla!
Inge Nöjdh samt K-A Larsson, Göteborg per den 16 december 2002
