En högerman för oss?
– Jag är socialt till vänster, ekonomiskt till höger och nationellt är jag fransman, sade Jean-Marie Le Pen i ett TV-tal. Med detta stridsrop har denne populistiske högerextremist lockat väljare från alla samhällsskikt. Att han ett flertal årtionden efter Algerietkriget fick försvara sig mot anklagelser om tortyr under dessa år i Algeriet är en annan historia.
Motreaktionen
Vad vi idag ser växa fram, liksom så många gånger förr enligt de historiskt traditionella cykler som evigt verkar återkomma, är en stark, desperat och något uppgiven reaktion. En motreaktion till korruption, passivitet, brist på ansvarstagande, lögner och svek. För att inte nämna idioti. Känner Ni igen Er?
Kosmetiskt lödder
Låt oss kasta en blick på dagens Sverige. Hur ser egentligen den politiska arenan ut efter att vi skummat bort det kosmetiska lödder som täcker ytan. Svar: pajkastning från vänster till höger och höger till vänster. Till och med på Konungen som inte tillåts försvara sig! Och i mitten surfas det i högsta fart på den ena balansvågen efter den andra. Men att tillsammans sätta sig ner, lägga undan partifanorna och finna en möjlighetens väg till gemensam lösning på sakproblemen verkar med nuvarande system vara en omöjlig uppgift. För problem har vi så det räcker till, det kan vi alla nog enas om. Varje partikandidat är så pass pressad på grund av partiets snäva ramar, att en sådan ”imageförlust” aldrig skulle tolereras från högre håll. Att den politiska verksamheten överlag är ett spel, behöver ej påminnas om. Ett visst spel kan nog betraktas som naturligt och kommer alltid ingå som en given ingrediens i begreppet politik, men denna acceptabla nivå är idag vida överskriden. Och denna cirkus börjar på allvar göra skada.
En bro
Föreställ Er att Ni sitter i bilen på motorvägen. Om två kilometer kommer Ni att passera en bro som existerade för ett antal år sedan. Den är sprängd i bitar på order av landets politiska ledning. Kanske inte som en direkt order, utan snarare genom att etappvis placera ut sprängladdningar under bron, vilket slutligen lett fram till det katastrofala läget när någon tvingats trycka på Knappen. Nåväl, tillbaka till bilen. Dessvärre är Ni inte riktigt säker på de knapphändiga uppgifter som har ”läckt ut” om denna tragiska verklighet. Ni kan välja att köra vidare i 110 km/h, vilket några röster förordar, alternativet är sakta ned till 40 km/h, enligt andra tyckare. Det finns givetvis andra valmöjligheter vid valet av hastighet (man kan numera också blåsa på i 250 km/h, lite olagligt dock), men här pratar vi om de två största tyckargrupperna. Men rädd som Ni antagligen är om Ert liv så funderar Ni om man inte kan stanna bilen, kanske till och med vända och köra tillbaka en bit för att se om det existerar alternativa vägar. Säkra kort är ju – just säkrare.
…som föder en ny!
Citatet inledningsvis är guld värt om man bortser från talaren själv. Vad orden egentligen handlar om är att kunna fiska upp godbitarna ur respektive politiskt partis kärna. På kroken sitter då kanske social omsorg från rött läger, företagaranda från blått, miljöperspektiv från grönt, nationell stolthet från extremhögern, medmänskligare syn från andra håll osv. Blanda så ihop denna gryta till ett välsmakande, tankelogiskt och näringsrikt extrakt som passar de flesta invånare. Eller på rak svenska: bolla sakfrågorna, lägg ner bollkastandet på varandra för kastandets skull. Detta koncept är dock inte gratis – ingenting i världen är gratis utom människans naiva tankar, om lite cynism tillåts. Priset är ett visst mått av frihet, makt och lathet. En ödmjukare inställning medmänniskor emellan och samarbetsvilja är nödvändiga substanser i detta paket. Vi gör helt enkelt ett avtal: betala med lite av dessa faktorer och köp en bättre framtid åt Er själv och Era barn. Det låter kanske som en säljslogan men svaret är ofta inte så komplicerat som vi vill tro. Naturligtvis existerar inte färdiga paketlösningar till alla problem, men många nu rådande konflikter är onödiga. Vi har helt enkelt inte råd med dem.
Le Pen då?
– Varför inte rösta på Le Pen eller likasinnade då, frågar Ni kanske. – Visst får vi betala ett visst pris för detta, men på det hela taget är det vinst!
Innerst inne och med historiskt facit i hand är vi nog medvetna om att tåget tar en helt annan vändning så fort makten till fullo erhållits. Låt oss inte återupprepa de historiska misstag vi gjort så många gånger förr. Utan låt oss istället komma igång med att bygga upp en ny vagn som kan ta oss till en hållplats vi inte trodde kunde existera i Svea Rike. Låt oss för första gången i Sveriges politiska historia på allvar börja samarbeta.
Garphyttan
– Omöjligt!, säger Ni då. – Människan är för girig, ond och alldeles för fåfäng och enfaldig för att ett sådant system skulle fungera i större skala. Människor har sina egna livsfilosofiska självklarheter, sin historia som präglar dem i deras åsikter, det går inte att lära en gammal hund sitta. Då kan jag ge en jämförbar bild: kan världens främsta forskarlag och ingenjörer arbeta tillsammans dygnet runt med att skapa en jordlik ny värld på vår måne, kan världens mäktigaste nationer och organisationer, oavsett kultur, gå samman för att kunna bekosta detta gigantiska arbete, varför kan man då inte bygga upp ett nytt samhälle i Garphyttan. För att använda ett gammalt beprövat recept: Det finns ett problem till varje lösning. Människans förmåga är oändlig.
